Ett skämt
Poff! Betydde att det var ett skämt, en dröm, en tanke.
Jag har inte skaffat barn och är inte gift.
I morgon ska jag berätta om hur mina försök att träffa någon att 1 testa att göra barn med 2 gifta mig med har gått de senaste månderna.
Dessutom kommer jag avslöja att jag INTE hade klamydia. Ja, det gjorde jag visst redan i dag.
Favorit i repris
Eftersom det är många nytillkomna lyssnare så slänger jag in en favorit i repris. Från i höstas:
En obehaglig upplevelse på 11.000 meters höjd
Det jag nu ska berätta är äckligt.
Efter att ha ätit SAS-maten, vilat en stund blev det dags att gå på toaletten.
Jag noterade att en, väldigt stilig, affärskvinna på 45 gått in några minuter tidigare och jag fick vackert vänta.
Jag skulle bara in och göra lilla besöket plus att jag sulle sätta i en ny lins eftersom vänsterlinsen hoppat ur (något den gör ofta i den torra luften om är på flygplan).
När kvinnan kommit ur toaletten går jag in i den lilla skrubben. Jag börjar med linsbestyret som tar någon minut. Därefter är det dags att lyfta på locket och slå en drill.
När jag lyfter på locket möts jag av bajs. hela roaringen är nerbajsad. Jag får panik och är på väg att rusa ut. Men inser att jag varit inne på toaletten alldeles för länge för att inte bli misstänkt för att ha orsakat bajsinfernot. Jag är helt enkelt fast i en situation som jag inte kan ta mig ur med värdighet.
Det som måste ha hänt är att kvinnan försökt stå och bajsa (många gör det av bacillskräck) och prickat fel, drabbats av panik och lagt på locket.
Ni börjar kanske ana vad som händer. Just det. Jag får med SAS pappershanddukar torka bort bajset (det var enormt mycket). Därefter vill jag bara kräkas, men uträttar mitt ärende och går tillbaka mot min plats.
Jag ser den stiliga affärskvinnan världsvant diskutera med sin stolsgranne och har lust att gå fram och bajsa på henne. Istället gick jag med nedslagen blick till min stol och beställde två rom och cola.
Nu ska jag snart vidare från Köpenhamn till New York. Jag måste erkänna att två av flygvärdinnorna på danmarksflighten inte var en dag över 50.
Återkommer från landet där allt är möjligt!
Flygvärdinnor. Del 100
Jag vet att jag skriver mycket om flygvärdinnor.
Men nu har det varit asmycket resande några månader så jag måste lätta på trycket.
SAS flygvärdinnor HAR BLIVIT ÄNNU ÄLDRE! Vilket inte är så konstigt eftersom det är anställningsstopp hos SAS.
Vi leker med tanken att SAS har tusen värdinnor anställda.
På ett dygn blir alla en dag äldre. Det betyder totalt tusen dagar. Vilket är nästan tre år. På ett dygn.
Så om alla SAS flygvärdinnor vore en enda jättestor flygvärdinna så skulle hon bli 21 år äldre på bara en vecka. Det är lika gamla som andra bolags flygvärdinnor är när de går i pension. Typ.
Men vad är då problemet? Förutom att man inte kan sitta och vara ful gubbe och fantisera om att ha en love affair med en kvinna i uniform så är de - med ålderns rätt - långsamma och trötta.
Att längta hem och bort
Jag orkar inte ens be om ursäkt för att jag varit borta från bloggen i hundra år. Här är jag i alla fall.
Och till mina trogna fans: jag ska försöka att öka frekvensen.
Vad har hänt sedan jag vaknade upp med den där tjejen som verkade så härlig i baren på Riche och som verkade så ohärlig i morgonljuset?
En hel del faktiskt. Jag har gift mig, skaffat barn och blivit obehagligt rik. Poff!
Jag har som det brukar heta, varit på resande fot. New York (en massa möten, men roligt), London (en massa möten, men dessutom regn) och Amsterdam (inga möten, två kompisar och lite laglig marujana (vilket var helt värdelöst)).
När jag är borta längtar jag hem efter ett tag. Men det räcker att flyga in över Arlanda för att vilja kapa planet och tvinga piloten att vända. Det är ju bara skog och mörkt. Men jag ska inte klaga. De senaste veckorna har solen lyst som värsta Björn Gustafsson-figuren och precis som med Björn G så undrar man bara när den slocknar. BG är jätterolig, MEN han kan inte vara med överallt, då kommer till och med min mormor tröttna på honom. Och hon har inte ens TV. Faktum är att hon har varit död i typ sex år. RIP, granny.
OK, gott folk, vi hörs!
