Att längta hem och bort
Jag orkar inte ens be om ursäkt för att jag varit borta från bloggen i hundra år. Här är jag i alla fall.
Och till mina trogna fans: jag ska försöka att öka frekvensen.
Vad har hänt sedan jag vaknade upp med den där tjejen som verkade så härlig i baren på Riche och som verkade så ohärlig i morgonljuset?
En hel del faktiskt. Jag har gift mig, skaffat barn och blivit obehagligt rik. Poff!
Jag har som det brukar heta, varit på resande fot. New York (en massa möten, men roligt), London (en massa möten, men dessutom regn) och Amsterdam (inga möten, två kompisar och lite laglig marujana (vilket var helt värdelöst)).
När jag är borta längtar jag hem efter ett tag. Men det räcker att flyga in över Arlanda för att vilja kapa planet och tvinga piloten att vända. Det är ju bara skog och mörkt. Men jag ska inte klaga. De senaste veckorna har solen lyst som värsta Björn Gustafsson-figuren och precis som med Björn G så undrar man bara när den slocknar. BG är jätterolig, MEN han kan inte vara med överallt, då kommer till och med min mormor tröttna på honom. Och hon har inte ens TV. Faktum är att hon har varit död i typ sex år. RIP, granny.
OK, gott folk, vi hörs!
Kommentarer
Trackback
