chefensombloggar

Så i morgon flyger jag till USA för ett möte. Det är i grunden kanon eftersom jag älskar NY.

Problemet är de en förkortning - SAS.

Jag ska flyga mede SAS. I sina annonser skryter de över nya stolar. Gott så. 

Men problemet är inte stolarna. Problemet är flygvärdinnorna. På andra flygbolag så blir man omhändertagen och de hjälper till med bagage och fixar fram maten snabbt. 

På SAS däremot så känns det mer naturligt att fråga flygvärdinnorna om man kan hjälpa dem att lägga upp bagaget på hyllan. Eller om man ska hjälpa dem att putta serveringsvagnen i gången.

Flygvärdinnorna på SAS är nämligen i snitt 80 år.

Av någon anledning så skiljer de sig markant från andra bolags kabinpersonal. Tydligen har det gått så långt att SAS-crewen bor på älderboende när de har over night-flygningar eftersom de inte vill bli störda av att de andra besättningarna festar så högljutt.

Förutom att de är gamla känner man igen SAS-värdinnorna på två saker till. De är på skitdåligt humör. Och istället för att ha sitt bagage i en kabinväska som de rullar bakom sig med pigga steg använder de rollator när de förflyttar sig i terminalbyggnaderna. Och har sina stödstrumpor och tenablöjor i korgen där framme.

Vi hörs på andra sidan Atlanten!