Jag blir blödig i luften
Det är något visst med flygplan. Stämningen.
När man sitter där halvvägs till rymden och ser solnedgången över Manhattan blir man lite gråtmild.
Jag skriver det här från en skön stol framför det magiska skynket och har precis torkat händerna på en varm handduk.
Funderar på att prata om livets mening med gubben bredvid mig. Men han sitter och tittar på en power point-presentation som handlar om livsmedelsförsäljning i Asien. Han verkar inte ha drabbats av min lätt sorgsna sinnesstämning.
I alla fall så har NY varit bra. Det har tagits beslut och jag kommer ha en jäkla massa att göra när jag kommer hem vilket brukar passa mig bra.
Nej, nu ska jag titta på sista avsnittet av Sopranos på laptopen och sedan kryper jag ner under den mjuka flygplansfilten.
Kanske vill livsmedelsgubben be aftonbön tillsammans.
