chefensombloggar

När jag skrev mitt förra inlägg levde Michael Jackson, Magnus Hedman var fortfarande expertkommentator i TV4 och Özz Nujen var rolig. Det där sista var förstås inte sant. Orkar inte kolla hur han stavar sitt efternamn.

• Jag är singel.
• Jag har haft ett förhållande under åtta månader.
• Jag är fortfarande chef på samma firma.
• Jag tjänar mer.
• Jag reser mer (mindre Asien, mer USA – känns inte så 2010, men what ever).
• Jag äter tyvärr mer.
• Jag ligger mindre (men det ska det bli ändring på)

Att jag återupptar bloggen är en protest mot allt jävla twittrande. Alla som någon gång satt sin fot på ett TV-produktionsbolag har ett meningslöst twitterflöde som går ut på att visa att man reser mycket och är allmänt viktig.

TV-folk är roliga. Att folk som jobbar med kommersiell TV på allvar kan tycka att de gör något konstnärligt är sjukt. De existerar bara för att det ska finnas något mellan reklamen som inte skrämmer bort tittarna. MEn tro mig, jag träffar på TV-folk som på riktigt tycker att de är lite artyparty och säger sig ha hjärtat till vänster och vill förändra världen. Och vad gör de? Typ Veckans Kanin på Kanal 5. Halleluja.

För övrigt Schulman är tillbaka som bloggare.

Han gifte ju sig för tredje gången i somras. Han och hans fru tycker att de tillhör en intellektuell skara. Och just det, den ena jobbar med Kungarna på Tylösand och den andra med Paradise Hotell. Sned självbild, någon?

Det är kallt som fan i Stockholm nu. Jag lämnar för södra Europa i morgon, men ska försöka hålla liv i bloggandet.

För dig som tycker det här verkar vara en seg blogg. Läs lite gamla inlägg. Då var jag ung och pigg. Men jag är snart tillbaka i god form.

För övrigt låg jag med en tjej i ett parkeringsgarage för fem månader sedan. Det är ett vacker minne som jag plockar fram vid väl valda tillfällen. Ofta i duschen.

/Chefen

Men jag har insett hur jobbigt det här jälva bloggandet är.

Här kommer iaf en kort update.

Sen sist har jag hunnit bli rik. Och förlorat hälften av det. Och legat lite granna med en kompis ex-sambo.

Sånt kan ställa till det. Och tränat som en galning. Varit i Dubai minst fem gånger (business).

Och en information: De som tror att jag är Peter Settman har fel. 

Jag gillar för övrigt Settman. Han går in för att bli den landets nya mysgubbe för fullt. Till skillnad från Anders Lundin, som också skulle kunna bli den nya Oldsberg, bryr sig inte Settman om creddigheten.

Lundin försöker försvara Allsången med att han kör tuffa, förlåt, roliga, elaka och aktuella, skämt på krogshow. Som om det skulle distansera honom från svennebanan-faktorn. Men eftersom han VILL distansera sig från folekt i stugorna kommer han aldrig bli julvärd. 

Nu fick ni en helt meningslös analys av några mediegubbar.

Bäst är annars Adam Alsing. Lite mindre Stureplan så har vi Oldsberg 2.0.

På Spåret 2012 med Stefan Holm som domare. KOM IHÅG VAR NI LÄSTE DET FÖRST (det kommer ingen i hela världen minnas).

Att Blondinbella har så många besökare är en stor anledning till att jag gärna skattefifflar. Ett sådant folk är inte värda välfärd.

Jag har inte skaffat barn och är inte gift.

I morgon ska jag berätta om hur mina försök att träffa någon att 1 testa att göra barn med 2 gifta mig med har gått de senaste månderna.

Dessutom kommer jag avslöja att jag INTE hade klamydia. Ja, det gjorde jag visst redan i dag.

En obehaglig upplevelse på 11.000 meters höjd

Det jag nu ska berätta är äckligt.

Men nu har det varit asmycket resande några månader så jag måste lätta på trycket.

SAS flygvärdinnor HAR BLIVIT ÄNNU ÄLDRE! Vilket inte är så konstigt eftersom det är anställningsstopp hos SAS.

Vi leker med tanken att SAS har tusen värdinnor anställda.

På ett dygn blir alla en dag äldre. Det betyder totalt tusen dagar. Vilket är nästan tre år. På ett dygn.

Så om alla SAS flygvärdinnor vore en enda jättestor flygvärdinna så skulle hon bli 21 år äldre på bara en vecka. Det är lika gamla som andra bolags flygvärdinnor är när de går i pension. Typ.

Men vad är då problemet? Förutom att man inte kan sitta och vara ful gubbe och fantisera om att ha en love affair med en kvinna i uniform så är de - med ålderns rätt - långsamma och trötta.

Och till mina trogna fans: jag ska försöka att öka frekvensen.

Vad har hänt sedan jag vaknade upp med den där tjejen som verkade så härlig i baren på Riche och som verkade så ohärlig i morgonljuset?

En hel del faktiskt. Jag har gift mig, skaffat barn och blivit obehagligt rik. Poff!

Jag har som det brukar heta, varit på resande fot. New York (en massa möten, men roligt), London (en massa möten, men dessutom regn) och Amsterdam (inga möten, två kompisar och lite laglig marujana (vilket var helt värdelöst)).

När jag är borta längtar jag hem efter ett tag. Men det räcker att flyga in över Arlanda för att vilja kapa planet och tvinga piloten att vända. Det är ju bara skog och mörkt. Men jag ska inte klaga. De senaste veckorna har solen lyst som värsta Björn Gustafsson-figuren och precis som med Björn G så undrar man bara när den slocknar. BG är jätterolig, MEN han kan inte vara med överallt, då kommer till och med min mormor tröttna på honom. Och hon har inte ens TV. Faktum är att hon har varit död i typ sex år. RIP, granny.

OK, gott folk, vi hörs!

Fuck.

När de sitter där i sina attackrymdskepp och ser jorden kommer de aldrig tro att det bor någon uppe vid nordpolen.

Så kommer vi, några eskimåer och isbjörnar klara oss. Och marsianerna kommer aldrig att märka att vi finns efter att de tagit makten över jorden.

Det regnar och är mörkt och kallt.

Jag måste få loss tillräckligt med pengar för att flytta.

Nu är det dags att lämna de dimmiga stockholmsgatorna och långsamt smyga in i spritdimman. Blir ordentlig fest i kväll. Och på samma sätt som man kan supa någon snygg (vilken man brukar märka dagen efter) så hoppas jag supa Stockholmsvädret vackert.

Men, men. I bästa fall vaknar jag bredvid en snygg person i morgon. Second best är att vakna bredvid en ful person med vackert väder. Båda känns lika främmande.

Jag har inte alls varit back! som det står i förra inlägget. Men nu jävlar ska det bli åka av.

Hörde en kille på en konferens förra veckan:

"Tid är pengar, och jag är inte fattig".

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det talesättet, men i min värld är tid pengar vilket betyder att allt ska göras snabbt, och privat är fritid mer värdefull men då ska man göra saker långsamt. Men min fritid kostar eftersom man ska bränna alla pengar som tiden på jobbet gett. Så på något sätt är tid kanske inte alls pengar, utan tid är som en stor fet räkning som ska betalas. Hänger ni med? Inte jag heller.

Sedan senaste blogginlägget har det hänt en del.

Har sparkat en tjej från företaget. Hon blev inte glad - men det blev USA-chefen.

You can´t please them all.

Måste fixa en sak snabbt - sen är det dags att göra upp med laktosintoleransen. Det är fanimej det trendigaste sedan plastcykeln (unga läsare känner inte till plastcykeln, men då får ni fan googla det).

/Chefen

Som ni märkt.

Jag hörde en konversation mellan et par med en liten bäbis på lunchen.

Hon: Men har du verkligen bestämt dig?

Han: Yes, det känns rät. Klart jag måste prova.

Hon: Åhh, vad härligt. Du vet hur du får mig att njuta.

(Här trodde jag att det handlade om någon slags sexlek. Att han skulle klä ut sig till pilot eller nåt).

Tjejen gick i väg till toaletten.

När hon kom tillbaka hade hon en lite flaska med gulvit vätska.

Han: Wow, ska jag ta allt.

Hon: Det bestämmer du själv.

Så svpte han flaskan.

Han: Gud, tänk att bröstmölj är så sött. Det visste jag inte.

Det här ska inte bli en tjyvlyssnat-blogg. Men ändå. Det hrä fick mig att INTE ta mjölk i kaffet.

Inga arbetskamrater. Inga anställda. Inga kunder. Inga leverantörer. Inga krav.

Blickar ut på mina anställda och inser att jag är lååååångt ifrån drömmen.

Funderar på långtradarchaufför. Skönt att sitta ensam i hytten hela dagarna. Men fy fan för att behöva äta lunch med andra chaffisar. Och fy fan för att behöva bli smällfet.

Sen tänkte jag på fyrvaktare. Men det är säkert kallt och jävligt. 

Men poet. Poet är the shit. Skriva förvirrade texter som aldrig ges ut och kvittera ut något slags kulturbidrag från staten.

Poet ska jag bli när jag slutar vara chef.

Jag kommer testa lite poem här på bloggen så bli inte förvånad om det dyker upp lite hexameter i framtiden.

Men jag känner ändå att stunden kräver att jag gör min plikt.

När folket kallar har man inget val. Jag kommer alltså att ta över Alex Schulmans roll på nätet.

Besökssiffrorna talar ett tydligt språk:

CHEFEN, BLOGGA MER!

Kanske är det Adam Alsing som plockar fram det bästa ur Alex. Han har i alla fall aldrig varit så rolig som i sina Burmainlägg.

Och här kommer middagstips till Alex/Alsing:

Röding

Rödtunga

Blodpudding (kan feltolkas som att ni är på regimens sida)

Rödspätta

Rotmos (med tyskt uttal)

Alla ni andra som läser den här bloggen (och det handlar om fyrsiffriga antal nu) uppmanas också till denna meny.

Då känner munkarna i Burma ert stöd!

Brunogallerian idag: Fjorton (14!) bäbisar dreglade med sina lattemorsor under de 45 minuter som jag åt lunch på Ljungrens. Men bara tio barnvagnar. Jag anar att bärseleföretagen är på frammarsch (med min nya hobby kommer jag snart ha ovärderlig information för alla bäbisproduktsföretag. Barnen gillar röda nappar mest, barn till dubbla macchiato-morsor sover bättre, etc, etc).

Notera att jag inte har något emot barn, lattemammor eller barnvagnar.

De är bara så roliga att iaktta. De är som en flock med lejonhonor som drar omkring på savannen och skyddar sina barn mot fiender. Så länge de är samlade kan ingen skada dem. Och de måste ju hålla i hop för jag har fan inte sett några flockar med lattefarsor. INte en enda lattefarsa som vaktar utanför caféerna. nej, säkerheten måste de klara sjävla och då är flocken perfekt.

Men var håller papporna hus? De tar ju bevisligen ut pappadagar. 

Min gissning är att de sitter och kollar på TV eller renoverar badrummen när de är pappalediga.

-   -   -

Myggan på femman är kanon. Tittade i går när jag satt (ensam) kvar på kontoret med månadsraporten till ägarna.